173
Allt är mjukt och hemgodt hvart jag ser,
Man här liksom trifs att sitta ner.
Men dervid vi också ej förgäte,
Att det skaptes till ett biskopssäte.
Kyrkan, som sig bör, står midt i byn,
Med ett torn, trehundra fot i skyn.
Hon blef vid invigningen en brasa.
Här till konung utsågs Gustaf Vasa.
Skolungdomen staden öfvergett:
Det är ännu alltför sommarhett.
Likafullt till minnes jag mig tecknar:
Blåa sammetsmössor här ha djeknar.
Villan är förunderligen söt,
Sprungen upp i hast ur jordens sköt:
Nyss ett rös! Hur kan det sig förhålla,
Det fins menskor än, som kunna trolla.
Sen jag vida omkring staden rännt,
Åt jag frukost hos en assistent,
Drack konstantia, så att det knall i
Hufvudknoppen. Det var hos Cavalli.
Hur jag gått och stödt mig på min käpp,
Strengnäs riktigt fallit på min läpp.
Derför har jag, för att Strengnäs prisa,
Också sjungit denna lilla visa.
Jag stod på stadens hamnbrygga och betraktade de
glittrande vågorna, som rullade in mot stranden, matta och
