7
författaren af "Mollbergs epistlar" och "Våren är kommen", skalden och komministern C. F. Dahlgren.
I en liten norrländsk stad, "med herrligt läge, god hamn, prydlig kyrka, vacker och väl vårdad promenadplats, en öfverflödig ångsåg samt en ohygglig mängd ytterst fula och missprydande sjöbodar, hvilka dock komma att borttagas — om tusen år," föddes åt handlanden Sehlstedt den 8 december 1808 sonen Elias, som femtio år senare sjelf gaf detta signalement på Hernösand. Huru han der växte upp vid gymnasiet, har han ock sjelf, målande och gladt, beskrifvit[1]. Vi se honom i själavånda i "skuggan af rektorns stora romerska näsa", vi se honom i sällskap med några kamrater gå den teologiska vägen — in på någon anspråkslös källare, vi se honom stå i rök och dam, lik Karl den tolfte, då han nämligen i sin tur skulle vara med om att rengöra skolans ljuskronor, ett nytt Augias-stall, från talg och smuts, och städa skolrummen. Vi äro med om hans karnavaler, äggkalas och baler, då herrar och damer om hvarandra gingo mumsande på knäckebrödssmörgåsar i sjelfva balsalongen, medan de hvilade sig från dansen — och läsaren har blott anledning beklaga, att icke äfven studenten Elias S. skänkt oss sina minnen. I den lärda staden vid Fyris framträdde han 1829 som akademisk medborgare och bestämde sig för den juridiska vägen, men ödet i form af fadrens dödsfall och dermed följande frånvaro af tillgångar gaf honom anledning att framdeles utbrista: "I fall jag verkligen vore skald, så skulle jag kunna säga: när Bellman
- ↑ Sehlstedts poetiska gåfvor började bli bekanta redan under hans gymnasisttid och en skämtsam utgjutelse af hans hand från denna tid befordrades till trycket, nämligen "Byxorna". Saga (utgifven som broschyr, Stockholm 1832). Ur den synpunkten att det är det första tryckta alstret af Elias Sehlstedt hafva vi ansett oss böra återgifva detta nu alldeles bortglömda och okända stycke; läsaren finner det derför i slutet af efterföljande samling.
