127
Jag gjorde min uppvaktning hos brukspatron på
Bollsta, omhuldades med vänskap och en hejdundrande
frukost och skjutsades sedan af patronen sjelf till Sandviken,
för hvilken artighet
han tillgodonjöt
förmånen att bli genomblöt.
Det regnade som himlen varit öppen, och jag kände en tyngd på mitt samvete. Sjelf tröstade han sig med att tänka på sin potatis.
"Då stadsbon fröjdar sig åt solsken och vackert väder, så säger landtbon: vi äro i största behof af regn."
Vi räddade oss emellertid hos brukspatron Fritz Versteegh, hvars holländska namn bönderna i början förenklade till Värrsten.
Örnsköldsvik är en liten glad, förtjusande köping i Själevads socken.
"Höga berg och djupa dalar!
Här är vännen, som mig behagar:
Hej hopp, min lilla sockertopp!
Vi ska' dansa till solen rinner opp
Hej hopp, min sköna!
Vi ska' dansa i det gröna.
Inloppet till hamnen är genomgående vackert med de allra som täckaste sommarboningar å ömse sidor.
Med anledning af ångfartyget Ångermanlands ankomst första gången till Örnsköldsvik, der det till en del
