142
Hvad jag ville berätta.
Visa i Trettondagsrusket.
Att vädret är förskräckligt i år på vår planet
Och varit så vår hela julhelg öfver,
Det kan jag nästan tänka, att hela verlden vet
Och att jag ej besjunga det behöfver.
Men Illustrerad Tidning[1] vill nu en visa ha,
Se'n, gudskelof, dess papper kom till rätta.
Och ämnen, bäst jag gitter, får jag i luften ta —
Och det var det jag ville er berätta.
Att Anders skulle braska och göra folk förtret,
Det hade man väl orsak till att klandra,
Ty derför fick man också i julas, som man vet,
Surmulen gå i ur och skur och vandra.
Och torg och gator summo i miserabelt skick
Och ingenting humöret ville lätta.
Och paraply till julklapp hvarannan menska fick —
Och det var det jag ville er berätta.
Ej hörde man en bjellra, ej gnisslade en med,
I sjelfva ottan fick i dy man traska,
Och ingen stjerna glänste från himlahvalfvet ned,
Blott för att Anders nyss behagat braska.
- ↑ Illustrerad Tidning hade blifvit mankerad på papper.
