177
Och strax med en sak kom jag underfund,
Att stadens läge var skönt.
Kring torg och gator jag stälde min gång
Och gapade, rökte och teg;
Gick öfver en bro, som ett syndastraff lång,
Sexhundra och trettio steg.
Af fjellmygg jag fick ett och annat sting,
Ty solen nu gassade hett,
Och korna de råmade rundt omkring,
Att betet var aldrig för fett,
Jag stod just beredd, som naturens vän,
Att slå på min lyra en knäpp;
Men skatorna skrattade åt mig, fastän
Jag hyttade åt dem med käpp.
Det var en skandal och bevisar bestämdt
Att skator ej ha något vett.
De tyckte väl ej jag såg ut som en Jämt
Och stockholmsbor aldrig de sett.
Min sång var förbi och jag vände till sta'n,
Gaf skatorna jemt den och den,
Och gick till bror Ocklind och på hans altan
Drack punsch och tog skadan igen.
Östersund hade en festlig pregel i anseende till det väntade konungabesöket. Det fejades öfverallt, sjelfva residenset stod under uppstufning och en knippa stärkkjortlar bars öfver torget. Staden ligger vackert på östra stranden af Storsjön, midt emot Frösön, som staden
