178
hakat fast vid en bro, för att förekomma dess bortflytande, hvilket, om det inträffade, skulle blifva en stor förlust för staden.
Till Frösö läger voro vi af officerarne inbjudna på middag, som under fröjd och musik intogs i det gröna, hvarefter vi hade nöjet åse en fältmanöver till häst, som var särdeles vacker och upplifvande. Efter denna angenäma och rikliga välfägnad drogo vi vidare, gjorde en liten sjöresa på färja och anlände lyckligt och väl till Häste gästgifvargård.
Så kommo vi till en präktig gård,
Och ypperligt värdfolk det fanns i den.
Der mådde vi, under den ömmaste vård,
Som perla i guld hos vår gamla vän;
Ty det var just han
Och ingen ann':
Nils Larson i Tullus, vår riksdagsman.
Det var en gudomelig Juli-qväll,
Och lärkan sjöng sin lilla kuplett,
Och solen sken på de blåa fjell,
Och värden skålade med oss tätt.
Och det var just han
Och ingen ann':
Nils Larson i Tullus, vår riksdagsman.
Det blef för oss alla en högtidsdag,
Och flaggan han hissat på högan stång.
