Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

212

derifrån. Staden ser ut som Carlskrona: tråkig och med breda gator. Kronstadt är ändå ingen småstad: 60,000 menniskor tyckas slå sig rätt bra ut på sina inkomster af handel och sjöfart. Här är mycket att se och beundra, men då vädret är dåligt och ruskigt, så förlorar man lusten att lustvandra mer än nödigt är.

Uti Kronstadt jag gick, fast ur himmelens sky
Regn och hagel i ymnighet föll,
Och jag staden besåg, fast mitt resparaply
Jag beständigt för ögonen höll.

Och jag sjöknektar såg med förträffligt humör
Defilera min näsa förbi,
Och en sällsam musik blåste takten framför
Medan trummorna stämde uti.

Och de blåste, så ögonen hvälfde sig ut,
Ett entonigt tututteritu,
Och tututteritu blef det ändå till slut,
Och jag hör samma toner ännu.

Jag officerare såg i kapotter och gull,
Jag såg folk uti tvister och skämt.
Jag såg barn uti smuts och kaptener på lull,
Och madamer i trasor alltjemt.

Och på dockor och skepp gaf jag granneligt akt,
Jag såg dufvor i tackel och tåg.
Jag såg kranar till sjös, jag såg Kejsarens jaki,
Jag såg "bördingar" fulla med råg.