Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

214

Och jag såg något stort uti regnluften stå,
Och jag undrade först och gick fram:
Och Stor-Peters staty stod och trampade på
Carl den Tolftes baner. Det var skam!

Se'n jag skådat mig trött, rann det bjert i min håg,
Att i Ryssland vi ha en koloss.
Och af allt hvad jag såg uti Kronstadt, jag såg,
Att jag inte med Ryssen vill slåss.

Ukraine, Bessarabien, Astrakan och Kasan m. m. hann jag ej besäka. För den korta tiden nödgades jag Äfven försaka nöjet att fiska stör i Wolga och vaska diamanter i Ural, Tiden var inne fär afsegöingen. Både Luleå och Piteå voro fullastade med råg och mjöl, och med den största försigtighet krånglade de sig ut ur det troligen trångaste af alla utseglingshål i verlden, for att komma ut i ett friare och renare vatten. Vädret var godt, fastän vinden var emot. Kapten Sundberg gjorde i hast en öfverhalning eller mönstring ombord, innan vi kommo rigtigt i gång.

 Äro alla fruarna med? Ja!
Fröknarna? Ja!
Majoren? Ja!
Löjtnanten? Ja!
Skeppsmäklarn?  Ja!
Poeten? Ja!








Således äro alla församlade här? Ja, kapten! lefve kapten!