215
Vi viftade åt Kronstadt, upplifvade af den ljufva
känslan att vara på hemvägen. Sinnesstämningen ombord var den bästa man kunde önska sig; och det är också säkert det förståndigaste för en sjelf och det angenämaste för en medresande, att hvar och en tar med sig
sitt bästa lynne på resan. Man kan ta med sig ett par
byxor mindre i stället.
Drifis mötte vi här och det af ganska kompakt beskaffenhet, och detta gjorde att Luleå kom att skilja sig något ifrån oss. Det gör ingenting, vi träffas snart och hoppas emellertid att få behålla vårt vackra väder på hemresan.
Från storm, o haf! oss skona,
Låt milda böljor gå!
Farväl, du Ankarcrona!
Farväl, du Luleå!
Snart få vi ljufligt lefva
I Stockholm vid Norrström,
Då Petersburg och Newa
Försvinna som en dröm.
Oss kan ej Ryssland blända,
Vi lugnt ta dess förlust:
Hur ljuft att ryggen vända
Mot Ryssens frusna kust!
Hans snöluft än oss biter,
Hans isberg mot oss gå:
Ur vägen Moskoviter!
Ge rum för Piteå!
