Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FRÅN FOLKARE-STIGAR

(Folkare är ett härad i södra Dalarne)


VÅRLÅT

Göken på ängarna gal i sena natten,
löken på sängarna blomstrar vit och röd.
Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt vatten,
porsen och enarna skänka ut sitt mjöd,
Vad vårt land är vänt och ljust,
hur dess hundra sjöar glänsa
liksom ögon dem kärleken tjust!

Följer du skällan i långa solskensdagar,
sköljer vid källan du foten, späd och skär?
Lockar dig duvan till dunklet, där hon klagar,
plockar på tuvan du söta fjolårsbär?
Se, din vän i längtan går,
Hur de ungas hjärtan darra
liksom lärksång i hembygdens vår!


MAJA HÖNSTJUV

Jag talar ej om
varifrån jag kom,
men jag gick precis dit det lyste mig.
Vid gnistornas sprak
under smedjans tak
den svarta smedpojken kysste mig.

106