Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Vid skuggande stack
med skördarn jag drack
ur hans kruka den surnade drycken.
Min kjortel vart våt
i fiskarens båt
och bär sikfjäll ännu som smycken.

Och vart jag går
du ej veta får,
men jag går precis dit det lyster mig.
Och går jag än vill
och syns aldrig mer till,
så sörjer ej mor eller syster mig.
Om det spörjs, när jag gått,
att man mist litet smått,
och du hör hur om räven det språkas,
så skvallra, min pys,
att du sett mig, och lys
efter Maja, få se, om hon råkas!


DALMARSCH

En flock dalkarlar tågar hem från sommararbetet


Marschen går till Tuna
på hed och backar bruna,
marschen går till Mora
och bergen de blå.
Med hacka och med spade
vi draga hem så glade
till skogarna de stora
och kullorna de små.


107