Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ASPÅKERS-POLSKA

Varför sitta vi så still och tysta?
Ha vi uttömt alla kära ord?
Äro alla de små läppar kyssta
som gå leende kring detta bord?

Äro alla de små kvinnor gifta
som gå trippande i denna sal?
Finns här inga hjonelag att stifta,
brinna inga hjärtan i vår dal?

— Jag skall varpa garn och jag skall nysta,
jag skall kärna smör och klippa får,
Aldrig äro mina läppar kyssta,
aldrig bliva de i detta år.

Jag skall plocka bär och väva vammal,
jag skall verka, förr'n jag blir för tung.
Om jag gifter mej, när jag blir gammal,
skall jag taga dej, om du är ung.


SÅNG TILL SÄCKPIPA

Den mörke säckpiparen blåste, vid brädden av den stora sjön, vid solnedgången, och ned till stranden kom godsägaren mag. Backsell, en yngre lantman av mycken

149