LOTUS
Behemot, den plumpa besten, rullar sig i dyn och smetar
smuts på stänglarna som vagga över Nilens blåa vretar.
Si, han är en läckergom, och Jotus, lotus helst han betar,
Flora, unga blomstermoder, är ditt bästa barn en Fryne,
född att locka med sin drömdoft detta lystet svullna tryne?
Sörjande jag går vid Nilen, och jag ser en bild i syne:
Sebulon, den flodhästlike, traskar kring och blommor letar,
doftande vid kristna stigar och på adeliga vretar,
skälvande i månskendrömmar, väntande hans gröna betar.
BECKBLOMSTER
1
EN FRÄLST
Mina sav-år ha runnit undan
och min ungdom har torkat hän.
Jag har suttit i from begrundan
som en Jafet vid Noe knän.
Tills den farliga tid var gången,
har jag dövat mitt inres brus;
det var jag som satt främst i gången,
det var jag som skrek högst i sången
i tempel och bönehus.
