Jag har späkt mig och jag har fastat
som en Herrans nasir,
men min kärlek den har jag kastat
på kvinnfolk och bier.
Som en pilgrim i jämmerdalen
gick jag suckande eller teg,
men mitt hjärta slog takt i salen
till pukorna och cymbalen
och dansande unga steg.
Jag är med i den lilla skaran
som skall ankra på Ararat.
Jag har bärgat min själ ur faran,
nu, du syndiga värld, god natt.
När du drunknar i svavelvågor,
skall jag landa på helig mark,
skall jag landa med mina plågor,
mina osläckta lustars lågor
och all ohyran i min ark.
2
EN FÖRTAPPAD
Jag tänkte dansa evigt rask vid ljus och lyktors sken.
Jekorum, dansen går, tiden står.
Då kom en ångestskälva och kröp i mina ben,
då märkte jag min famn var tom, jag dansade allen.
Jag tänkte sjunga åren runt med oförgänglig röst.
Jekorum, sången går, tiden står.
”Jag är en evig västangök, en evig gök av öst.”
Då kom ett eko långt ur norr och gol om sorg och höst.
214
