Den här sidan har korrekturlästs
2
Gå ej bland olvonträ och slån,
då kvällens Iuft är ljum!
Där dväljs en underbar demon
i trädens dunkla rum.
Det är den gamle Liothans son,
benämnd Isacharum.
Du hör hans gång i lundens fläkt,
som irrar skygg och vill
på mark av bruna höstlöv täckt
i tinande april,
och ångan av hans andedräkt
är mull som kvicknar till.
När korsmässmånen nyss var tänd
och göt sitt svaga stril,
då stod i skyn en båge spänd
och sköt en plötslig il
Då skalv du, frysande och bränd;
det var demonens pil.
Minns du en lilja, dystert grann,
i skuggan där du gick?
Dess mörka eld ur kalken rann
som en förtrollad drick.
Ditt öga drack och sansen svann;
det var demonens blick.
Vad vill han i din barndomslund?
Vi kom han dristelig
216
