Jag satte mig på bänken under Bacchi vingårdsskylt.
Jekorum, bägarn går, tiden står.
Mitt bleka, blacka liv jag ville dricka vinförgyllt.
Då kom en smak i munnen, som med drav jag själen fyllt.
Snart tänker jag att resa till ett främmande land —
Jekorum, tiden går, klockan slår —
en dödergök, som ropar hest ”ro båt!” vid Stygens strand,
en halt kompan, som vinkar med en tombutelj i hand.
HÄXORNA
1
Två stora nattfjärilsvingar,
en grubblande fåra av beck,
det är dina ögonringar
och näsrotens brådmogna veck;
på skuldran under särken
du bär som en brännjärnsfläck;
och det är mina märken,
i dem är kvinnan mig täck.
De vittna att blickens duva
kan lyftas till korpens flykt,
att drömmen, den jungfruljuva,
haft skydrag av hemligt och styggt.
De vittna: änglarnas like,
ett stänk din lekamen bär
av sot från Diaboli rike,
en skugga av skumma begär.
