Den här sidan har korrekturlästs
spiran i vilda nejders
rike av träd och djur,
vann jag i heta fejders
famntag med dig, natur.
Våldsamt i timmar skumma
jagar ett tåg förbi:
lövdans och dunk på trumma,
brandlur och uggleskri.
Men i det ljusa, ljumma
lugna förbliva vi.
Branden i våra sinnen
slocknar, och sommarns minnen
brinna på höstens brasa
snabbt som förtorkat ris.
Låtom vi världen rasa
blint på sitt gamla vis!
Sörjande gråta,
fröjdepiporna låta.
Här vid vår spishäll klarnar i ro vår gåta.
Här läser hösten sagan:
Allt korn av ädel sort
skall glimma under slagan,
då agnar virvla bort.
Senex:
Mörkret varur jag stigit
tätnar ännu en gång.
Harpor som länge tigit
susa min barndomssång.
Tysta, du värld, din gälla
kvidan om kamp och kval!
236
