Sida:Samlade dikter 1943.djvu/249

Renare toner kvälla
nära till livets källa,
nära till dödens dal.
Allt vad jag tidigt drömde
viskar i veka ljud,
vänner jag mist och glömde
sända förtrogna bud.
Stapplande fram eländigt,
tycks jag mig närmre ständigt
stjärnorna, blomstren, Gud.
Barn, kommen hit, I kära,
jag är som en av er.
Vishet jag vill er lära,
innan min dag går ner.
Trotsigt de starka vandra,
trampa och slå varandra;
vi ha den sakta anden,
andakt och sagotro,
grynings- och skymningslanden
flöda av dagg och ro.
Ofta vid aftonflamman
stå vi kamratlikt samman,
tyst, medan vinden sväller
skönt som ett pingestdön
och under skogens bågar
yrsnön i flockar tågar,
vackert som älvor eller
svanar från sommarsjön.
Veten att farfar väntar
snart något sagostort.
Varligt en främling gläntar
snart på vår bonings port.

237