Röda knoppen på busken han gör sig hög och grann,
han skakar av sig dammet och viftar och går an.
Han tänker blott på dig och ditt unga lilla bröst,
han drömmer om att blomma där i sommar utan höst,
Och soln har stått i molnet den hela långa dag,
den lata vindens visa är somnande och svag;
men som vi fara ut, störtar solskensfloden ner
och hela skogen spelar: Vi ha väntat blott på er.
EN HERDE- OCH NAMNSDAGSVISA
Säg mig, käraste, var du betar,
var du vilar med dina kid.
Ifrån höjderna dig jag letar
i den flyende dagens tid.
Kom, träd hit ifrån smultronvretar,
svalbärsmossar och hallonlid.
Vit är hjorden som stiger tvagen
ur den rinnande vattubäck,
ljus och leende tömmer dagen
över nejden sin vetesäck;
men min vän är som natt i hagen,
mörk och drömögd men ganska täck.
Är det busken på nyponkullen,
eller fläktar min flickas schal?
Är det får med den mjälla ullen
eller hardun i Glimmans dal?
Solen svänger den röda rullen,
garnet glindrar i högan sal.
