Snart på skullarnas strån och stjälkar
karlarna sova i blytung ro.
Svalan därovan bland takets bjälkar
gömmer sitt huvud i barnrikt bo.
Suset vilar
i bygatans rönnar och strandens pilar.
Men i ett loft ett fönster sig rör,
och fnittrande, viskande röster man hör;
därnedanför
vankar den ståtlige herrgårdskusken,
Lagårds-Olle, den stackars slusken,
lurar svartsjuk vid fläderbusken.
SERENAD
Tallarnas barr och björkarnas blad
på ditt vissnade torvtak dugga.
Sov på din halmbädd, sov lugn och glad
i midnattsskyarnas skugga.
När vintern fram till din fönsterkarm
som en vitklädd giljare träder,
dröm en dröm som kan hålla dig varm
där inom väggarnas bräder,
Dröm om lekande sommarsus,
då stormen kämpar och larmar;
dröm att i björkarnas gröna hus
du somnat i mina armar.
