Bort flyga mina år,
min vän jag aldrig får.
Hon är ju en saga bara,
har aldrig ägt liv och själ;
och skulle en annan hon vara,
så är hon borta likväl.
HUSVILLA ANDAR
Jag grubblar åter på de kända orden,
jag läser om min barndoms bästa saga
och frågar: skrevs den endast att bedraga
med ömsint svek de lidande på jorden?
Med längtan lyssna lidelsernas söner
till löften, sjungande som näktergalar,
och vandrarne i tvivlets öde dalar
sin suckan blanda med de frommas böner.
Var gång det mörknar över land och vatten,
när kroppen finner ro men själen ingen,
en tallös andeskara lyfter vingen
och fladdrar tyst och spöklikt bort i natten.
För dem likt bolmört världens rosor dofta,
de brännas grymt av samma oros lågor,
och över skilda oceaners vågor
på samma vigda strand de mötas ofta.
62
