Hur vill du fly? I fjärran din springare gnäggar,
trolöst han tär i främmande spilta sitt hö.
Ej är det vår, och ej under blommande häggar
bär han som förr med stolthet sin härskaremö.
Sommarn är död; sin oro och glöd blott, Irina,
gav han i arv åt oss, som hans skördar försmå.
Lätta ditt bröst, giv toner åt suckarna dina,
sjung med vår vän, klaveret i enarnas vrå.
Tyst vill jag lyss, hur klagande floderna fylla
adeligt rikt plebejiske ungkarlens borg.
Tyst vill jag se, som såge jag stjärnljus förgylla
fjärran din bild, förklarad och hög i sin sorg.
Lös nu ditt hår och låt det kring axlarna skina!
Det är min sol, som uppgår ur enträdens lund.
Bliv här och lys i vinter, tills hedarna tina,
eller förbliv och lys till min yttersta stund.
DU LER
Du ler med vita tänder
och läppars röda glans,
och blickens ny sig tänder,
som aldrig nedan fanns.
Du gördlar dina länder
med samma lätta händer
som till din första dans.
Du räddat genom åren
ditt friska, knappa hull,
90
