153
Vårt herradömes ståtliga emblèmer,
Jernkronor, fanor, höga diademer,
Hans kejserliga örnar, gyllne bin
Fått lemna rum på väggar, tak och tiljor
För legitimitetens hvita liljor,
Dess ordenshyenden och helgonskrin.
Tack vare London, Petersburg och Wien,
Som svampar frodas aristokratien,
Och emigranter rycka in «en corps»;
Fältlifvets trots är utträngdt af hoftonen,
Och allt — hvad båtar väl revolutionen? —
I gamla vanors nötta hjulspår går.
Muskerade och pudrade marquis'er
Sig sola nu i kejsarns Tuilerier
Och buga sirligt i hans kabinett.
En svärm af «gammal adel» sig församlat
Der, som Empirens hederssablar skramlat,
Och hans marskalker rört sig «rätt och slätt».
Blott kammarherrenycklar och prestkappor
Hvarandra korsa i palatsets trappor,
De alla dynastiers legohjon;
På marskalksalens mjuka sammetsmattor
Abbéer smyga sig på tå som kattor,
Och biktstoln står i fonden som en thron.
