28
På engelskt manér ur sin rykande bål
Han dricker den stundande missväxtens skål,
För kriget en «toast» han «utbringar»;
Men icke för äran sker denna honnör:
I henne en köpman väl vet hvad han gör,
Men kriget kommersen ger vingar.
Jag får ej en hacka af all deras vinst:
Ack, ingen de gifva, och knektarna minst;
Jag krusar ej för det herrskapet.
Och fick jag dem länsa, som Polhem Carlsgraf,
Förslog det som daggdroppar uti ett haf,
Som strömming i Ginnungagapet.
Det gick liksom vatten igenom ett såll,
Valuta och ränta blef snart netto noll.
Ack, gossar, jag känner till krutet:
Krediten, profiten, ja, rätt allt ihop
Förliste på botten i krögarmors stop,
I debetskolumnen till slutet.
24.
Hvar nykterhetsvän är en tokig pedant:
Han ruset fördömer, men säger ej sannt
Och lurar sig sjelf rent förbannadt.
Man är ej mer lycklig, än när man är smord,
Och Gud, som är skuld till båd' himmel och jord,
Väl bränvinet «skop» som allt annat.
