76
Blindt, utan beräkning, det gick på sin hals:
Vi störtade framåt och vägde ej alls,
Som Münchhausen och hans gelikar;
Tvärtunder ett slagregn af kulor och skrot,
Vi, utan att blinka, spärrredo emot
Kolonnernas spetsiga pikar.
Vi kommo som örnar, och icke i smyg,
Med rekognoseringspatruller och tyg
Och annat, som mjölkharar passar;
Och derfor, kamrater, så segrade vi:
Ty lyckan den djerfve står merendels bi,
Men skyr den, som kryper på tassar.
Det regnade ock en sjuhelvetes gross
Kanonkors och silfvermedaljer på oss,
Som manna i öknen, den gången;
Vårt vapen vardt sedan ett hedersstandar,
Och på hvarje sida en «prinsens hussar»
Står prydligt och håller om stången.
Kornetten ock följde, en handvänning blott;
Som svalan i flygten han stöp för ett skott
Och släppte stigbyglar och tygel.
Sqvadronen stack framåt, ohejdadt och flinkt,
Den stupades fuchs följde med af instinkt
Och sprang reguliert på sin flygel.