78
Kontanter han hade, men ock för dem hål;
Vi sköto på fläck med hans hackor till mål,
Och flux han stack näsan i stallet,
Så hissades pilten med lust opp och ned,
Men drickspengar ströko för fan i våld med,
Som sågspån i Trollhättefallet.
Han sjöng med oss visor, lättsinnig och yr,
Och deltog ibland i små nattäfventyr.
Der flickorna sutto emellan,
Och rumlade, men ej för smakens skull, ack!
Nej, blott med kamrater och vänner han drack;
Men då var ock ljud uti skällan.
Han var mot det svagare könet en skälm,
Och log han, han såg ut som Amor i hjelm,
Som Astrild med Herculis klubba.
Han tog ej fler intryck, han hade ju ett:
En ungmö sin kärlek han längese'n gett,
Och henne han ville ej rubba.
I själen var känsla, i viljan var kraft,
Och hetta i lefvern och hufvud på skaft,
Och då är ju modet sjelfskrifvet.
Och blef han tillfrågad, han kunde ge svar;
Det var, med ett ord sagdt: en äkta hussar,
En knekt utaf brinnande lifvet.
