mål för hela Lidköpings sqvallersjuka och taddel? Jag ville derföre, att du, som en ärlig mans hustru, kunde få nedgå i grafven, och att dina barn erhölle ett namn, för hvilket de ej i en tid, hvars svaga sida är att misskänna och förakta, behöfde blygas. Förlåt mig, Sara, men jag har ej med kallt blod kunnat fördraga, att dina lefnadsomständigheter, i sig sjelfva så oskyldiga och rena, beständigt skola vara ett ämne för de mest bitande anmärkningar, icke allenast här på orten, utan, snart sagdt, i hela landet. Det finnes nu mera knappt någon tidning här i Sverige, som ej anser sig böra fylla sina spalter med ett idogt skräfvel öfver ditt namn. Författare, poeter och andra trashankar behandla ju dig lifslefvande med samma ifver, som läkarne, när de obducera ett lik. Ej nog att du sjelf beljuges och smädas, alla, som med dig stå i något förhållande, äro utsatta för samma missöde, alla, utan undantag, skymfas. Har jag ej i går måst uthärda den häftigaste kamp med några fördömda kärngar här i staden, hvilka påstå, att du är en skamfläck för hela staden — ja mina egna kamrater vid regementet lågo i går åt mig för din skuld. Förgäfves nämner jag åt alla, att du dignar på grafvens brädd och att du derföre borde vara
