Sida:Sara Widebeck.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

32

derifrån. Men, ser du, der hafva vi ett och annat smått och godt, som ovillkorligt måste fängsla dina blickar. Der sitter ett par uniformsbyxor gränsle öfver en på stolen hängande fruntimmersklädning; der framblixtrar ett par adjutantsporrar, som vårdslöst nog fått sin plats i skötet af tvenne de hvitaste bomullsstrumpor; der sväfva på den gyllene port-d'epéen, liksom tvenne blodstrimmor, ett par purpurröda strumpeband; der fladdrar öfver en tschakå, lik en fana, ett lätt kattunsförklä; der hvila, hårdt mot hårdt, pipan af en jagtbössa mot planchetten i ett snörlif; der hänga, förmedelst en krok, en uniformsrock och en ylle stubb så kärligt tillsammans, Nalkoms vidare det lilla vid fönstret stående skrifbordet, hvarpå man genast bredvid ett exemplar af krigsartiklarna finner ett exemplar af Det går an N:o 1 och ett dito af Det går an N:o 2, brochyrer af icke mindre krigisk beskaffenhet. En halfutdrucken vinbutelj höjer sig högt öfver några omkringliggande söndertummade smörbakelser, liksom Riddarholmstornet öfver de gamla Collegialhusen å Riddarholmen. Sedan blicken sålunda trefvat sig fram genom diverse effekter, stannar den något förbluffad vid en hårborste, hvaruti sitta tvenne de allrasomsötaste lock-