50
”Mina vänner, jag har, med anledning dels
af min känsla för menniskorätt och
menniskovärde, dels också af mitt presterliga kall,
funnit mig föranlåten att ånyo upptaga det samtal
jag så många gånger förut haft med er båda,
och isynnerhet med mamsell Sara. Jag kan ej
underlåta nämna för eder, huru obehagligt, ja,
huru ogudaktigt det lefnadssätt är, som j här
fören, icke blott i och för sig sjelft
himmelsskriande; utan äfven för det olycksaliga
exempel j derigenom gifven era grannar och alla
andra menniskor, som känna till era
lefnadsförhållanden. Mamsell Sara, ni lefver i
klandervärdt förhållande med fanjunkar Tandgren,
oaktadt dennes verkligt berömvärda försök att
genom kyrkans band detta förhållande försona.
Gif honom er band, blif hans hustru, på det
den Försyn, som snart skall kalla er hädan —
och detta kan ej länge dröja — icke måtte gå
miste om er odödliga själ. Skänk era arma barn
en far och låt dem ej utan stöd gå ut i verlden,
då ni icke mera är till. Mamsell Celestine,
eller fröken, hvilket just kan göra detsamma,
ni lefver i ett likartadt förhållande med — med
än den ena, än den andra. Hvad tror ni väl
detta skall taga vägen? Har ni då ej kunnat
blifva förstånddiggjord af de icke så obetydliga
