lärdomar, en olycklig erfarenhet redan erbjudit er? Tänker ni förspilla era mest blomstrande lefnadsår i ett Herranom vämjeligt och fördömligt lefnadssätt? Försynen har gifvit er en vacker kropp, som borde vara ett herrligt åt den Helige Ande helgadt tempel; hvarföre hafver ni gjort den till en röfvarekula? hvarföre låter ni djefvulen husera derinne? Tror ni väl, att äpplet är godt derföre att dess skal ser så skinande ut? Nej, mamsell, masken, masken, som finnes derinne, undergräfver den glänsande frukten och sätter sin bäska i tänderna på dem, som deruti bita. Omvänd er derföre, mamsell Celestine; gack och gör sammaledes, mamsell Sara, och tecknen ej sjelfva er dödsdom i räkenskapsboken, som en gång för eder skall varda upplåtandes. Mina vänner, mina barn, hören eder själasörjares röst och låten icke längre köttet hafva öfverhand med eder.”
Fruntimren, som under hela föreläsningen kastat betydelsefulla blickar på hvarandra, tycktes icke vara särdeles hågade för att svara.
”Icke sannt, mina vänner”, fortfor den andlige, ”icke sannt, mina barn, ni hafven fattat mina ord i djupet af era hjertan? det är ju så, eller huru?”
”Ja”, svarade Sara.
