Sida:Sara Widebeck.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

76

på Adams bleka förkrossade gestalt, och i denna stund förvandlades för hennes syn den lilla kammaren till ett stort likrum, och hon knäföll på golfvet — hon tyckte sig knäfalla vid den mördade barna-oskuldens förtidiga graf.


I ett litet fattigt möbleradt rum en trappa upp i gästgifveribyggnaden satt vid samma tillfälle en ung qvinna, hvars lätta smakfulla morgondrägt röjde de finaste former. Ett långt mörkt hår flöt i oordning kring hennes ansigte, hvars ädelt bildade drag suckade under en hy, som, af naturen fin och vacker, af konsten blifvit ojemn och grå, och på hvilken skiftade lösa fragmenter af ett rödt smink. Hon tryckte med ena handen ett gråtande lindebarn mot sitt bröst och med den andra höll hon för sina ögon Amalias roll ur Schillers Röfvarband. Hon deklamerade för sig sjelf, ackompanjerad af barnets späda klagande stämma. Hastigt öppnades dörren och Albert inträdde. Utan att knappt bevärdiga den moderliga gruppen med en enda blick, gick han fram till sin reskoffert, tog derur tvenne pistoler och synade med en viss noggrannhet de blanka låsen. Qvinnan följde honom med ögonen, lade rollen i fönstret, barnet i sängen och derefter sin hand på Alberts skuldra.