för att finna tycke af en flicka har i Vestern, var det nog att äga båt och ha varit i New-Orleans, tvenne omständigheter som betydde att man var en stor man. Men nu — hvem bryr sig mer om Båtkarlens förr så värderade egenskaper? Liksom gamla kläder har man aflagt honom för att följa eländiga nyheter. En pråm är ej längre fashionable; alla måste nu resa i dessa eldskepp. Båtkarln behöfves inte mera — han får svälta. God natt, min ljusa stjerna! som lyst mig genom lifvet; stormarnes mörker bortskymmer dig allt mera för min syn. Lys åtminstone en gång ännu före min död, så att hvad Båtkarlen var, icke med ens må utplånas ur mina samtida landsmäns minne! —”
Vi måste låta några ögonblick passera, innan
vi återse denne i sitt slag märkvärdige man.
Liksom en båt på hafvet, af vågorna kastad och
beherrskad, hade han blifvit drifven från en plats till
en annan, öfverallt förföljd af den nya, odrägliga
hågen till förbättringar, som började att låta sig
märka hos folkmassan. Hvarthän han vände sig
såg han de förhatliga ångbåtarne, och på intet
ställe fägnades hans öra af några klagande ljud
öfver förlusten af de förra muntra och ädelsinnade
