gestaltar sig den bevisskyldighet, som åligger den senare, ojämförligt mera ogynsamt än besittarens: han måste ådagalägga icke blott, att sammanblandning egt rum, utan ock mängden af det honom tillhöriga, medan besittaren icke behöfver framställa annat än möjligen motbevis.
28 §.
Afskiljandet af ett alster eller annan del från modersaken medför i och för sig lika litet som en saks sönderdelande en ändring i eganderättsförhållandena. På samma sätt som de genom ett sönderdelande af en sak tillkomna styckena, ehuru numera skilda saker, tillhöra egaren af det förra hela, förblir egaren af modersaken, såvidt ej annat vidhandengifves af särskild rättsgrund, vid det alstret afskiljes elles afskiljer sig egare till detsamma. En sådan särskild rättgrund är tillvaron af en å modersaken hvilande begränsad sakrätt, i kraft af hvilken alstren eller annan afkomst af saken vare sig oinskränkt eller inom vissa gränser tillfalla sakrättens innehafvare. Där en sådan sakrätt föreligger eller afskiljandet skett under felfritt tillkommen okvald egande- eller annan besittning, blir innehafvaren af den begränsade sakrätten, resp. besittaren inom de af nämda rättighets, resp. den besittningen motsvarande sakrättens innehåll gifna gränser egare till afkomsten. I detta fall eger således ett originärt förvärf rum. Förvärfvet inträder i och med afskiljandet, ehvad detta sker genom den till afkomsten berättigade eller annan eller af sig själft.
Hvad om alster sagts gäller ock så kallade fructus civiles.
29 §.
Herrelösa saker stå det i allmänhet enhvar fritt att tillegna sig. Principiell är sådant tillegnande eller s. k. ockupation icke uteslutet beträffande fastighet, om än obygden tillhör kronan och ockupation således är inskränkt till det osannolika fallet att en fastighet blir herrelös. Herrelösa äro framförallt djuren, såvidt de icke höra till tamdjurens klass
