98
eller hållas i fångenskap[1] eller äro tämda, likaså kroppar af själfdöda djur af nämda art, af elg eller ren fälda horn o. a. d. som förut icke varit i någons ego, men vidare ock lösören, som af egaren uppgifvits, exempelvis saker, som bortkastas eller lämnas kvarliggande såsom för egaren värdelösa. Såsom herrelösa gälla äfven kottar, nötter och ållon, fallna fran trän. som äro utom odlade egor, trädgård eller park och icke planterats inom inhägnad[2].
Till tamdjur höra hund, katt och fä, hvarunder inbegripes häst, nötboskap, svin, får och get samt fjäderfä eller tamdjur af fågelsläktet. Såsom tämda djur anser lagen bin, i det den föreskrifver att egaren, om hans bisvärm flyger bort till annans mark, bör för att bevara sin eganderätt följa svärmen till den plats, där densamma tagit bostad, märka platsen och genom direkt tillsägelse eller lysning gifva det byamännen tillkänna[3]. I öfverensstämmelse härmed gäller om tämda djur öfverhufvud, att eganderätten till sådant djur går förlorad. om det förlorar förmågan att återvända hem, så framt icke egaren eller annan för hans räkning, vare sig med eller utan uppdrag, eftersätter detsamma. Är djuret af sådan art, att förväxling med annat i vildt tillstånd lefvande djur är utesluten, exempelvis en papegoja eller annat djur, som icke förekommer i landet i vildt tillstånd, synes allmänt tillkännagifvande med uppmaning om djurets tillvaratagande vara tillräcklig.
Tillegnandet sker genom att saken tages i besittning, således genom att det i vildt tillstånd lefvande djuret fångas, dödas eller så såras, att det ej kan undkomma från platsen, eller genom att annat lösöre kommer i ockupantens vård. Förutsättning för förvärf af eganderätt genom ockupation är däremot icke afsikt hos ockupanten att blifva egare: det är nog att han tager saken i besittning med vilja att hafva den såsom om den vore hans. Den, som tillegnar sig en sak i
