Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
99

tro att han härmed begår stöld, blir likväl egare, om saken af förre egaren uppgifvits.

Uppgifvande af eganderätt inneligger dock icke däri, att besittningen uppgifves, såsom vid sjökast[1], ej heller där uppgifvandet sker till förmån för en bestämd person, i hvilket fall detsamma är vilkorligt och inträder först med det denne tillegnar sig saken

I vissa fall är dock ockupation alldeles förbjuden. Elg och småfågel, hvartill räknas äfven hackspett, gök och stare, äro genom ständig fridlysning uteslutna från ockupation. Såsom jaktbara räknas dock gråsparf, varfågel, törnskata, trast och sidensvans, hvarutom jaktbarheten under vissa vilkor genom skildt tillstånd kan utsträckas till annan småfågel och elg.

Tillegnande af skeppsfynd och strandvrak är principielt uteslutet och behandlas såsom fynd. Bärgas sådant i insjövatten eller i saltsjön inom territorialområdet, skall bärgaren tillkännagifva fyndet hos närmaste krono- eller tullbetjänt i afseende å anmälan hos tullstyrelsen, hvilken låter om fyndet kungöra tre gånger i officiella tidningarna, hvarefter egaren har tid att anmäla sig inom natt och år från tredje kungörandet och taga sitt åter emot gäldande af bärgarelön och efter bärgningen gjorda omkostnader. Göres ej inom nämda tid anspråk på det bärgade, tillfaller skeppsfynd bärgaren men strandvrak kronan, hvilken i sådant fall gäldar bärgarelönen och omkostnaderna. Underlåter bärgaren att tillkännagifva fyndet eller döljer eller förskingrar han något däraf, förvärkar han sitt anspråk på bärgarelön; är det bärgade skeppsfynd, medför i sådant fall tillegnandet, att jämväl det bärgade, om egare ej finnes, tillfaller kronan, Enahanda anmälningsskyldighet åligger finskt fartygs befälhafvare i fråga om bärgning, som han värkstält utom territorialområdet; dock gälla särskilda föreskrifter för det fall, att han först anlöper hamn å utrikes ort. Såsom strandvrak anses öfvergifvet fartyg, skeppsvrak, fartygsredskap samt öfvergifvet eller genom skeppsbrott eller annorlunda å sjö förloradt gods, som anträffas uppkastadt å eller drifvande mot stranden och

  1. Sjölagen 168 — 170 §§.