104
I flere lägenheter tillhörigt oskift fiskevatten, likasom i sämjodelad lägenhets fiskevatten, ega delegarena fiska hvar till sin nödtorft. Fisket å allmänningsvatten tillkommer åter de jordegare, hvilka i allmänningen hafva rättighet. Utom byarågång i insjö och territorialområdet af saltsjön äfvensom vid kronan tillhöriga hafstränder samt skär och holmar i saltsjön, som icke tillyda visst hemman eller under särskilda vilkor innehafvas, eger en hvar rätt att idka fiske (s. k. vildt fiske)[1].
Vissa undantag från fiskerättsinnehafvarens uteslutande ockupationsrätt äro dock medgifna. Å djup inom yttre skärgården och i hafsbandet är enhvar tillåtet att fiska med krok och ref. Strömmingsfiske med not står en hvar öppet i annans vatten å sådana ställen vid strand, bestående af skogsmark eller sten, där dylikt allmänt fiske idkats af ålder; dock har egaren rätt att taga del i fisket och uteslutande rätt till första varpet hvarje måndag och onsdag. Slutligen kan tillstånd att idka fiske å sockneallmännings vatten på ansökan beviljas ickedelegare.
Till sin formella natur är fiskerätten likartad med jakträtten. Af olofligt fiskande eger fiskerättsinnehafvaren taga farkost och redskap såsom vedermäle och pant för ersättningens gäldande.
Fiskerättens utöfning är inskränkt, dels genom fridlysning af vissa fiskslag, dels genom förbud att använda vissa fiskeredskap och fiskesätt.
32 §.
Hittande af fä är enligt lagen för handen, om djuret såsom driftefä af någon upptagits. Driftefä är tamdjur, som
- ↑ I några domar hur väl förklarats, att uteslutande rätt till notvarp, som af enskildte inrättats å grund i hafvet, tillkommer desse. Detta synes dock icke vara förenligt med anförda lagbild och icke heller med den grundsats, som gäller beträffande hafvet, nämligen att intaga till enskildt rådande alltid förutsätter skildt tillstånd och öfver hufvud endast undantagsvis medgifves såsom stridande mot hafvets uppgift att tjäna alla.
