106
ersättning för kostnaderna för lysningen och kreaturets underhåll och vård, såvidt de samma ej betäckts genom nyttan af kreaturet och möjligen fallen afvel. För underhålls- och omvårdnadskostnaderna tillkommer hittaren ersättning äfven oaktadt lysning icke egt rum, där egaren anmäler sig så tidigt, att sådan ännu icke skäligen kunnat medhinnas. För ersättningen eger upphittaren retentionsrätt[1]. Infinner sig icke egaren inom natt och år efter lysningen för att omhändertaga kreaturet, grundlägger fyndet för upphittaren eganderätt till detsamma.
Värkan af annat lyst fynd är åter, att upphittaren, om egaren anmäler sig inom natt och år efter tredje kungörandet i kyrka, tillkommer skälig hittelön af denne. Anmäler egaren sig icke, tillfaller saken upphittaren till en tredjedel och kronan till två tredjedelar. För hittelön har upphittaren retentionsrätt. Sämjas ej han och egaren om hittelönens storlek, eger domstol lägga dem emellan, i hvilket fall egaren kan genom ställande af säkerhet för hittelönen utesluta upphittarens retentionsrätt[2].
33 §.
Ett särskildt slag af fynd är hittande af nedgräfd skatt. Skatt är en sak, som så länge legat förborgad, att dess egare icke mera kan utletas. Bestämningarne om skattefynd afse dock endast nedgräfd skatt[3], eller sådan, som dolts vare sig i jorden eller vattendrag eller ock i mur eller annat byggnadsvärk eller i trä, som ännu stod å rot eller kvarlåg i skogen. Sådan skatt tillfaller, om den ej är gammalt konststycke, upphittaren och jordegaren till hälften hvardera. Till hittandet hör äfven i detta fall icke blott, att skatten upptäckes, utan ock att upphittaren tager den i besittning, hvilket emellertid kan ske, utan bortförande af skatten, genom
