minskning kan inträda genom utläggande af mark till allmän väg, expropriation och lösen af tillandning.[1]
Jordebokshemmanen upptagas i jordeboken ett hvart med sitt skattetal under viss inom hvarje by från ett fortlöpande nummer, genom hvilken hänvisningen till kartvärket erhåller nödig fullständighet, samt vanligen äfven med skildt namn. Ett jordebokshemman betecknas i öfverensstämmelse härmed genom angifvande af byn, hvartill den hör, och dess nummer och namn, hvarutom i regeln äfven skattetalet utsättes. Har hemmanet icke uppkommit genom delning af by, uttryckes detta genom hemmanets betecknande såsom enstaka, i hvilket fall icke heller nummer är behöflig. Understundom bär enheten icke ens namnet hemman, utan är i jordeboken intaget under benämning skattlagdt torp, utjord o. a. d. och ofta äfven utan åsatt nummer. Denna åtskilnad hänför sig dock endast till skattetalet, som för hemman, men icke för nu nämda enheter, är uttryckt i mantal, och saknar betydelse i förevarande afseende.
Såsom fastigheter gälla i följd häraf med vissa undantag endast sådana jordområden, som sammanfalla med ett jordebokshemman eller bildats genom laglig delning af en dylik egofigur. En fastighet af detta slag benämnes jordlägenhet: har jordlägenheten eget skattetal, kallas den själfständig, i motsatt fall åter parcell, Likasom själfva jordebokshemmanet kan äfven jordlägenheten bestå af skilda egoområden; dock gälla i detta afseende vissa inskränkningar i fråga om lägenheters bildande genom styckning och parcellering.[2] En jordlägenhet afskiljes från andra genom sin rågång, eller gräns, och hvilken utvisas å marken genom föreskrifna märken, kallade rör eller rårösen.[3] Öfver samtliga jordlägenheter
föres en efter hemmansindelningen uppstäld, jordregister[4]
