Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
3

I fråga om enskilda områden af jordytan bestämmes sakbegreppet omedelbart af rätten, i det denna tillerkänner en genom uppdragande och utmärkande af gränslinier utförd indelning af jordytan under vissa vilkor värkan att bilda skilda fastigheter.[1] Enheten för jordindelningen är jordebokshemmanet. Ursprungligen utgjordes enheten af byarne. eller de områden, hvilka vid bosättningens fortgång till odling intogos å obygden, medan de genom delning inom byn tillkomna enskilda fastigherna kallades hemman. Fortfarande sammanfaller ock jordebokshemmanet ofta med den enskilda jordlägenheten. Men hemmansindelningens betydelse ligger dock numera däri, att jordebokshemmanen äro de geografiskt bestämda, i jordeboken såsom enheter upptagna områden, inom hvilka jordens uppdelande i fastigheter försiggår.[2] Dessa områden utgöra grunden såväl för kartvärket,[3] hvilket utvisar de enskilda fastigheternas läge, gränser, storlek och beskaffenhet, som för fastigheternas till kartvärket hänvisande beteckning och jordskattens beräknande. Likgiltigt är, om jordebokshemmanet består af ett enda sammanhängande område eller flere sådana. Däremot är dess område i regeln oföränderligt. Egoutbyte emellan lägenheter får likväl ske, om ingenderas storhetsmått i förhållande till jordebokshemmanet därigenom ändras och, där fråga är om intecknad fastighet tillydande område, hvarå finnes byggnad eller annan anläggning eller hvarmed särskild förmån är förenad,

inteckningshafvaren skriftligen samtyckt till bytet.[4] Jämväl en

  1. Jfr. åberopade uppsats i Jur. För. Tidsk. för år 1888 s. 1. ff., 166 ff. där lagens terminologi är angifven.
  2. J.B. 4: 9, Kgl. Plakatet den 22 juli 1677, Res. och Förkl. den 12 mars 1682, Kgl. Förbudet den 28 september 1762, K.F. den 20 oktober 1741 samt förordningen om delning af jordlägenheter den 12 juni 1895. Jfr ock Rosenborg "Om inskränkningarna i dispositionsrätten öfver hemman".
  3. Kartvärket tages här i vidsträckt mening, så att därmed afses icke blott själfva kartorna, utan ock kartebeskrifningarna, rågångs- och rörläggningsbeskrifningarna och öfriga vid jordens delande och kartläggande tillkomna handlingar samt i viss mån äfven skattläggningshandlingarne.
  4. Åberopad fdg 36 §.