Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

114

sin egen erfarenhet om förhållandet. Om den rättsliga betydelsen af detta faktum innehåller åberopade kapitel, att, om ej föreburen urminneshäfd vid klander visas, häfden är utan kraft och värkan. 12 kap. 4 § jordabalken åter stadgar, att den, som har urminnes häfd å utholme, fiske eller fiskeskâr, »eger den rätt okvald behålla». Här betecknar urminneshäfd icke så mycket själfva den af ålder bestående ostörda besittningen, som fastmer det, att besittaren i kraft af denna besittning gäller såsom rättmätig egare. Otvetydigt angifver lagen härmed, att urminneshäfden såsom sådan är ett laga fång.

Den väsentliga olikhet, som sålunda eger rum mellan urminnes- och viss tids häfd, framträder äfven i urminneshäfdens betingelser. Af urminneshäfdens väsen följer nämligen. att det är oväsentligt, huru besittningen uppkommit, blott den under två generationers tid bestått, sådan den vid urminnes häfdens åberopande föreligger. Å ena sidan erfordras således icke, att besittningen stöder sig på ett fång eller öfverhufvud har någon som helst rättsgrund: å andra sidan uteslutes urminnes häfd icke däraf, att besittningen tilläfventyrs visas hafva bortom två mansåldrar tagit sin början genom egenmakt. Och framförallt hänför sig tidsbestämningen vid urminneshäfden till själfva besittningen, i det den innefattar, att en besittning af viss beskaffenhet skal] hafva fortgått under den föreskrifna tiden.

Egenskapen af urminnes tillkommer blott häfd, eller således en besittning, som icke blott objektivt har karaktären af egandebesittning utan ock utöfvas med vilja att vara egare[1]. Urminnes blir en sådan besittning genom att den fortgår under hela häfdetiden: den måste i hvarje besittares hand te sig såsom en fortsättning af den föregående innehafvarens, såsom om han inträdt i dennes besittning. En växling af besittarens person förutsätter altså, att den för tiden varande innehafvarens besittning grundar sig antingen på arf efter den föregående besittaren eller på en sådan

  1. Bemärkas bör dock att begreppet häfd af lagen utsträckes till vissa begränsade sakrätter.