upplåtelse af honom, att den förstnämde eger besitta saken med vilja att vara dess egare, eller således ett laga eganderättsfång. Slutligen bör besittningen hafva fortgått ohindradt och okvaldt. Hindrande är icke blott ett afhändande, utan ock hvarje störing, hvarigenom besittningshandlingar företagas af en annan såsom utöfning af en honom tillkommande besittning. Hvarken ett afhändande eller ett störande af besittningen gäller dock såsom dess hindrande, om det afhända genast återtagits eller genom besittningstalan återvunnits, eller om störandet öfverklagats och förbjudits. Okvald är åter besittningen, om dess utöfning icke öfverklagats och därvid förklarats oberättigad.
Enligt 1 § i ifrågavarande kapitel skall häfden, för att blifva urminnes, hafva fortvarit så länge, »att ingen minnes eller af sanna sago vet, huru hans förfäder eller fångamän först thertill komne äro». Denna bestämning angifver emellertid blott urminnes häfdens materiella betingelser, icke hvad den skall påstå och bevisa, som åberopar urminnes häfd. Där anspråk göres på en rättighet, hvars förvärf förutsätter att en viss omständighet icke förelegat, åligger enligt allmänna grundsatser motparten, om han vill göra gällande att antydda omständighet existerat, att påstå och bevisa dess tillvaro. För det fall att urminnes häfd visas genom vittnen angifver också 4 § af samma kapitel den erforderliga bevisningen sålunda, att trovärdiga män, som äro väl kunniga om orten, böra intyga, att de hvarken själfve veta eller af andra hört, att förhållandet någon tid varit annorlunda. Har sådan bevisning förts, är det motpartens sak att påstå och visa, att någon finnes, som eger kännedom om ett motsatt förhållande; men framför han sådan bevisning, är därmed ock tillvaron af urminneshäfd vederlagd. Å andra sidan är bevistemat i det senast nämda lagrummet angifvet blott negativt så, att vittnena icke veta, att ett annat förhållande än det, som påstås, egt rum. Denna bevisutsaga får emellertid sin tillfyllesgörande positiva innebörd genom fordringen på att vittnena äro väl kunniga om orten. Likasom en intygan af nämda innehåll har beviskraft endast om den afgifvits af en person, som
