Hoppa till innehållet

Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
122

så, att sakens besittning afhändes honom. Allt efter som kränkningen har det ena eller andra till innehåll, gestaltar sig eganderättsanspråket olika: i det förra fallet göres detsamma gällande genom talan om förbud mot störandet, i det senare genom klander.

Talan om förbud mot störande, eller den romerske rättens actio negatoria, är icke okänd för 1734 års lag. Den omnämnes såväl i 10 kap. 14 § rättegångsbalken som i 25 kap. 17 § samma balk. I praxis undanskymmes väl ofta dess värkliga natur af ett rent civilt, på eganderätten grundadt anspråk, genom att anspråket framföres i sammanhang med ett yrkande om ansvar för den i störandet liggande rättskränkningen. Men sagda natur framträder likväl, där kränkningen består i ett nyttjande, som fortgått så lång tid, att det gestaltar sig såsom utöfning af en motsvarande besittning i den nyttjandes hand. I detta fall afvisas nämligen ett kriminelt anspråk och klaganden anvisas att »frånvinna» den nyttjande hans förmenta rätt till sådant nyttjande.

»Frånvinna» är ett från terminologin för eganderättsanspråket i dess andra form hämtadt uttryck, hvilket för actio negatoria icke är fullt exakt. Hvarken förutsätter en sådan talan, att den, mot hvilke densamma anställes, tager en rätt i anspråk, eller behöfver dess resultat vid godkännande vara, att käranden tillvinner sig något. Redan det 17 § rättegångsbalken, och hvari den omnämnes såsom en »tvist om häfd, besvär och last, som ligger å jord», gifver detta vid handen. Ty om än »besvär och last, som ligger å jord» skulle innebära att en servitutsrätt tages i anspråk af egarens motpart, kan häfd ega rum, utan att den stöder sig på någon vare sig värklig eller förment rätt. Men fullt tydligt angifves naturen af actio negatoria i 10 kap. 14 § rättegångsbalken, enligt hvilken den är en tvist om »besittning och nyttjande» eller »åvärkan», och således åvärkan kommer i betraktande såsom ett faktum, som gifver upphof endast åt ett rent civilt anspråk. Betingelse för en sådan talan är sålunda blott ett materielt oberättigadt störande af