specifikanten själf genom förarbetandet blifvit dess egare eller icke, så framt icke den sistnämdes bristande behörighet var förvärfvaren bekant.
Ett extinktivt fång eger vidare rum genom mottagande i god tro af penningar, sedelmynt eller banksedlar.[1] God tro förutsätter här icke annat än ovetenhet om att det mottagna af öfverlåtaren afhändts egaren mot hans vilja. Likaledes grundlägges eganderätt till löpande förskrifning och andra så kallade innehafvarepapper genom förvärf af den fordran, som är förbunden med själfva urkunden.[2]
En genom lösen revokabel eganderätt vinnes åter genom förvärf i god tro af obehörig, hvilken kommit i besittning af saken vare sig genom omedelbar upplåtelse af egaren eller genom fång af annan, till hvilken den förre lämnat saken. Detsamma gäller, där köpare underlåtit att omhändertaga den köpta saken, om säljaren sedan föryttrat saken till annan och densamma redan kommit i dennes vård. Löseskillingen är värdet af det vederlag, förvärfvaren gifvit för saken eller, vid gåfva, sakens genom värdering faststälda värde.[3]
7 kapitlet.
Eganderättens rättsskydd.
37 §.
En kränkning af eganderätten kan ske antingen genom att egaren störes i tillgodonjutande af sakens förmåner eller
- ↑ K. B. den 6 december 1710 och 31 januari 1711. Kgl. F. den 30 augusti 1747.
- ↑ K. F. om införande af Utsökningslagen, den 3 december 1895, 12 och 13 §§, K. F. om allmänna upplagsmagasin den 30 september 1892 14 §. Ifrågasättas kan, om stulet gods, som insatts i upplagsmagasin, kan vindiceras, sedan upplagsbevis och varrant däröfver utgifvits, då därmed ovilkorlig skyldighet inträdt för utställaren att infria varranten. Äfven beträffande varor, som förvärfvas genom konnossement, kan göras samma fråga.
- ↑ H. B. 11: 4; 12: 4.
