Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
8

stötande by.[1] Å andra sidan kan äfven parcell hafva vattenområde, om detta uttryckligt bestämts vid afsöndringen.

Det historiska förhållande, att byn var den ursprungliga enheten, hvilken det samfälda byaområdet så i land som i vatten tillhörde, inskränker emellertid den omedelbara tillämpningen af ofvanförda sats till fastigheter, hvilka bestå af odelade enstaka hemman eller bildats såsom enheter genom utbrytning från kronojord af förenämd art.

I fråga om lägenheter, hvilka uppkommit genom storskifte eller klyfning eller styckning af jordlägenheter, kvarstår däremot, enär delningen endast omfattat de gemensamma egorna i mark, men lämnat vattenområdet oberördt, den ursprungliga enheten i sådan form, att den förut odelade byns vattenområde tillhör lägenheterna samfäldt, så länge icke delning genom fiskevattensskifte skett.[2] Träsk och mindre

  1. Jfr. rättsf. N:o 6 i Jur. För. Tidskr. f. år 1887, s. 59.
  2. Enligt landslagen kunde vid tegskifte äfven det gemensamma vattenområdet skiftas genom att åt hvarje delegare för ändamålet utmärktes en efter hans lott och vattendragets läge afpassad strandteg. Tillika omtalar landslagen skifte af fiskevatten. Men enligt lagens tydliga ord hänförde sig sistnämda skifte endast till oskift vattenområde och var således uteslutet, där skifte genom strandtegars utläggande egt rum. Huruvida 1734 års lag må hafva medgifvit skifte af sistnämdt slag kan lämnas därhän. Men med all tydlighet är uttaladt, att skifte af fiskevatten var inskränkt till byns oskifta vattenområde. Sedan lagen nämligen bestämt om skifte af byns mark, meddelar den i 10–20 kap. främst reglerne för nyttjandet af byns oskifta egor i mark och af allmännings mark och därefter föreskrifterna om byns vatten, om allmänning tillydande vatten, om allmänning, som består af vatten, om afgärda bys bolbyn uteslutande rätt till fiske vid egen strand inom den förras rätta intagor och hägnader, och sist om rätten till tillgodogörande af vattenkraften i gemensamt strömfall. Sammanställer man detta med att vatten, som finnes å allmänning, kallas »fiskevatten», uteslutes möjligheten att »fiskevatten» skulle betyda fiskerätt, och är tvärtom den slutsats oundgänglig, att »fiskevatten» i lagens terminologi, utgående från vattnets för privathushållningens för tiden viktigaste ansedda funktion, betecknar vattenområdet såsom sådant. Alldeles tydligt är ock, att föreskrifterna om afgärda bys rätt i vattnet, ehuru de formelt nämna endast fiske, dock utsäga just det, att afgärda byn eger