Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
32
11 §.[1]

Vidtgående inskränkningar i den rättsliga makten vidhandengifvas af de rättssatser, som hänföra sig till vattendragen och det å och under jordytan silande vattnet, och hvilka sammanfattas i begreppet vattenrätten. Ehuru den vattenbetäckta grunden i vattendragen med vissa undantag är en beståndsdel af de angränsande jordlägenheterna, är dock den häraf följande befogenheten att nyttja det förbiflytande vattnet, likasom ock dispositionsrätten öfver själfva grunden, i flere afseenden begränsad.

Framförallt äro vattendragen å ena sidan kommunikationsled, å den andra naturliga aflopp för vattensamlingar. Vattendrag får därför icke allenast fritt befaras och flottning af skogsalster i detsamma bedrifvas öfverallt där vattendraget eljest är öppet, utan hvarje vatendrag skall tillika där det är djupast till en tredjedel af sin bredd, beräknadt efter vanligt lågt vattenstånd, städse lämnas öppet såsom far- och flottled och för vattnets fria lopp. I mindre vattendrag bör denna så kallade kungsådra hafva tolf alnars bredd, om än den öfverstiger tredjedelen af vattendragets, hvarutom äfven i annat vattendrag större del än tredjedelen bör hållas öppen, om så fordras för vattnets tillräckliga aflopp. Kungsådran i rinnande vatten och sund skall tillika hållas såsom fri led för fiskens upp och nedgång; i sjö åter får vattnet icke så stängas, att fiskens vandring från den enes fiskevatten till den andres är utesluten.[2] Små vattendrag, som icke äro användbara för samfärdsel eller flottning, få likväl stängas, om uppdämning för öfverbyggare och vattenbrist för

  1. Då innehållet af de rättsatser, som hänföra sig till skiftesreglering och jämkning, resp. rättelser af värkstäldt skifte, i vetenskapens system har karaktären af inskränkning i dispositionsrätten, hade en framställning af berörda rättssatser bort föregå denna §. Enär likväl ny lagstiftning angående skiftesväsendet, grundad å väsentligen andra principer än den nu gällande, är att förvänta inom den närmaste framtiden, har en redogörelse för gällande rätts bestämningar i ämnet synts icke böra nu ifrågakomma.
  2. B. B. 17:4; Fiskeristadgan 13–16, 19 §§.