djuplek, att hinder för öfverbyggare icke möter att afleda vattnet från sina egor.[1] Däremot eger skyldighet att deltaga i sjösänkning i regeln icke rum. I tillämpningen har dock företag, som hufvudsakligen afser att från öfverflödsvatten befria egorna kring träsk eller annan mindre sjö och dess aflopp, behandlats såsom dikning. Ett undantag från regeln innehåller emellertid det dunkla stadgandet, att om andra än delegare i vattendrag väl icke hafva omedelbart gagn af dettas sänkande, men dock kunna genom mindre tillskott af kostnad draga fördel däraf för annan vattenledning, desse äro pliktige att i företaget taga del.[2]
Likasom anläggning af vattenvärk, förutsätter sänkning af vattendrag och sådan strömrensning, som icke utföres af kronan, särskildt tillstånd, i hviket afseende i hufvudsak enahanda förfarande som vid utvärkande af tillstånd af förstnämdt slag iakttages.
Af grannelagsförhållandet följa ock särskilda inskränkningar i den rättsliga makten öfver den fasta egendomen, hvilka stundom iklädas formen af en positiv skyldighet.
En sådan är hägnadsskyldigheten.[3] Såsom en positiv skyldighet kvarstår dock denna endast där äldre lags stängselvitsord genom behörigt beslut af kommunalstämma bibehållits eller, om än så ej skett, stängselskyldigheten enligt äldre lag icke uppsagts. Härjämte åligger egare af järnväg att inrätta och underhålla stängsel i den mån och på de ställen, sådant kan erfordras för afhållande af annans kreatur från järnvägens område, hvilken skyldighet dock vid expropriationen kan mot full ersättning öfverflyttas på egaren af det angränsande området.[4] I öfrigt innefattar den så kallade hägnadsskyldigheten blott en inskränkning i dispositionen öfver fastigheten, af innehåll att kreatur ej få hållas å
