tät stängsels ändamål, inträder ofvananmärkta påföljd för egaren i fråga om den andel af hägnaden, som den andre bygt utöfver sin hälft. Detsamma gäller om stängsel vid boskapsväg eller till samfäldt bete begagnad mark.
På anfördt sätt eller genom öfverenskommelse tillkommen hägnadsskyldighet upphör icke omedelbart genom utgången af den för densamma bestämda tiden, utan endast genom uppsägning. Uppsägning skall ske inom utgången af oktober månad och medför stängselskyldighetens upphörande med utgången af påföljande juni månad.
Egare af järnväg åligger vidare att inrätta och underhålla lämplig vägöfvergång öfver banområdet, där behof af sådan yppas för jordegare eller innehafvare.[1] En rätt att erhålla väg öfver annans fastighet medgifver lagen i öfrigt icke; dock kan inom skiftad samfällighet ett väganspråk göras gällande genom yrkande på rättelse i skiftet, äfvensom vid skifte af tillandning i vattendrag fordras väg till återstående vattendraget.
Då till en fastighet hör rummet ofvanom likasom under densamma, ligger det i sakens natur, att granne icke får å sin fastighet bygga så, att anläggningen till någon del skuter in på detta rum, eller att takdropp från anläggningen eller eljest från denna nedflytande regnvatten besvärar den andras fastighet.[2] Städernas byggnadsordningar förbjuda härjämte vanligen att inrätta fönster mot annans tomt närmare än på ett visst angifvet afstånd. För landsbyggden gäller åter, att hus ej får uppföras närmare annans tomt än en och en half alnar.[3] I detta sammanhang bör vidare nämnas förbudet att för fågelskytte uppställa bulvan närmare annans rå än tvåhundra meter.[4] Beträffande trä, hvars grenar eller rötter skjuta in på angränsande fastighetes område, innehåller lagen icke någon föreskrift. Enligt allmänna grundsatser eger därför sistnämda fastighets egare afhugga sådana grenar och
