till hvilket kvotdelningen hänföres såsom norm för en tänkt delning, som framdeles skall komma till utförande. Identifierandet vinner sin förklaring därigenom, att kvotdelningens väsentliga funktion just är att afgifva normen för en kommande delning. Det principala innehållet af all kvotdelning är nämligen, att delegaren vid det gemensamma rättsobjektets delning är berättigad att fordra delningens utförande efter den genom hvarderas kvotdelar angifna grund, så att han i stället för sin kvotdel erhåller en från det hela till skildt rättsobjekt utbruten del, som motsvarar kvotdelens storlek. Kvotdelen angifver likaledes normen för fördelningen af vederlag, som erhålles i fall af objektets föryttrande eller förstörande, och af sådan omedelbart i följd af eganderätten till en sak, utan egarens tillgörande, inträdande fördelar, hvilka så att säga äro af tillfällig natur, såsom delaktighet i vunnen inmutningsrätt, skatt, bottenfynd o. s. v., likasom öfverhufvud af allt, som på grund af eganderätten vinnes utom området för en bestående annan delning. Undantag utgör endast bisvärm, som hittas af samegare. Såvidt objektet för en sameganderätt får delas, innebär kvotdelning i regeln rätt att fordra delning;[1] kan eller får sådan icke ske, medför vanligen större kvotdelen lösningsrätt. Härjämte är kvotdelen den regelmässiga normen för delning af nyttjandet, där sådan bör ske.
Då vid kvotdelning sålunda föreligger delning af de viktigaste befogenheter, framstår det särskilda rättsläge för samegare, som betecknas därmed att han har en kvotdel, såsom mera väsentligt än det, att i vissa afseenden delning af sameganderättens innehåll icke egt rum. Kvotdelen ter sig faktiskt såsom eganderätt till en del af saken. Han kan i följd af antydda förhållande förfoga öfver kvotdelen på samma sätt som egaren af en sak öfver denna: han säljer,
- ↑ Ett praktiskt icke mera tillämpligt undantag gäller dock med afseende å afgärda by, enär denna icke får begära delning. Däremot eger 12: 7 A. B. fortfarande giltighet, enligt hvilken delningsanspråket, om sameganderätten till fastighet härrör af bogemenskap, förutsätter, att saken väl kan delas.
