lagen likställer namnteckning å köpebrefvet utan förbehåll af bördsrätten,[1] är likaledes bördstalan afskuren jämväl för fjärmare bördeman; däremot är fjärmare bördeman icke af den närmaste bördemannens uraktlåtenhet att utöfva sin bördsrätt förhindrad att göra bördstalan för egen del gällande. Af lika nära bördemän eger åter en hvar vid försäljning utom bördsled börda det hela, om de andra underlåta att utöfva sin bördsrätt; göra flere bördsanspråk gällande, får en hvar lösa så stor lott, som han skulle ärfva, om de allena vore säljarens arfvingar. Där fjärmare bördeman eller en af flere lika nära bördemän allena bördar, inträder han i samma läge, som om fastigheten skulle varit såld till honom. Närmare bördeman eller, i senare fallet, annan lika nära bördeman är således väl oförhindrad, såvidt hans bördetalan icke prekluderats, att gentemot den förre utöfva sin bördsrätt, men denna omfattar, såsom då försäljning skett inom bördsled, blott så stor del af den sålda fastigheten, som belöper sig å den sistnämdes arfslott.
I enlighet med förenämde grundsats utöfvas bördsrätten genom klander vid den rätt, där fastigheten ligger. Äro flera fastigheter inbegripna i köpet, är forum den domstol, under hvars domvärjo hufvudgården eller, om sådan ej finnes, flertalet af fastigheterna hör. Förutsättning för klandret är dock, att den i köpebrefvet bestämda köpeskillingen nedsatts i rätten å första rättegångsdagen af det ting, hvartill klandret instämts. Nedsättandet skall ske i gällande mynt eller sedlar, som af bank med sedelutgifningsrätt utgifvits. Skyligheten att nedsätta löseskillingen är likväl inskränkt till själfva köpeskillingen, och omfattar icke exempelvis värdet af sytningsförmåner, som jämte köpeskillingen betingats och redan utbetalats, icke heller skenköpeskiling. Bördemannens bevisningsskyldighet i detta afseende är tillika un-underlättad genom föreskriften, att såväl köpare som säljare är skyldig att med ed styrka de i köpebrefvet upptagna
- ↑ J. B. 5: 9, rfl 11 i Jur. För. Tid. för år 1874.
