vilkorens riktighet och värklighet och frånvaron af svek.[1] Omfattar köpet jämväl aflingejord eller sådan jord och lösören, är bördemannen skyldig, om köparen det äskar, att lösa äfven dem och bör således genast nedsätta köpeskillingen för desamma. Den nedsatta löseskillingen får af köparen lyftas, dock endast efter afdrag af de belopp, för hvilka fastigheten är underpant, och därjämte mot säkerhet och med skyldighet att betala fem procents ränta å det lyftade. Vill ej köparen lyfta bördeskillingen, står det bödemannen fritt att återtaga densamma mot ställande af vederhäftig borgen för den kostnad och skada, han kan varda skyldigkänd att betala till köparen, om bördstalan underkännes. Återtager ej heller köparen löseskillingen, är köparen, i händelse han tappar i tvisten, pliktig erlägga ränta å den del, som han egt lyfta. Däremot är nedsatt bördeskilling icke underkastad utmätning eller beläggande med kvarstad.
Bördsklander får utföras endast för egen räkning. Bördemannen är därför pliktig att med ed sanna, att han bördar för sig och icke för annan. Ett behörigen anhängiggjordt bördsklander utesluter från och med stämningens delgifvande köparens och säljarens befogenhet att häfva eller i annat aftal förbyta köpet. Godkännes bördsklandret, inträder bördemannen i köparens ställe såsom egare af fastigheten, hviken köparen i följd häraf är pliktig att å nästa fardag (den 14 mars) eller, om domen fallit efter den 20 december, å andra fardagen derefter afträda till bördemannen. Har bördemannen återtagit den nedsatta bördeskillingen, är hans eganderätt dock suspensivt betingad af vilkoret, att han före nämde dag till köparen gäldar löseskillingen eller så stor del af densamma, som köparen eger lyfta; försummas detta, är bördsrätten förlorad för honom.
Af bördsrättens anförda natur följer, att köparen icke blott från klandrets anhängiggörande utan från början af sin
- ↑ Denna grundsats gäller för öfrigt icke blott vid börd och annan lösning (J. B. 7: 6), utan öfverhufvud alltid, där öfverlåtelses och de därvid betingade vilkorens värklighet är i fråga, hvilket i lagtillämpningen alltför ofta förbises.
